Rubore in vespere .... pulchra nocte .... rubore in mane .... pluviae de caelo ...

måndag 26 mars 2012

Segelbåten Emma..


Senaste ledighet så var jag till huvudstaden Mariehamn, när jag spatserade fram där på gatorna så kom jag till en leksaksbutik och blev stående och titta lite i skyltfönstret...
Det var tusan va de finns mycket olika leksaker nuförtiden... tänkte jag, annat va det förr.
Skulle man ha en leksak när jag var barn så fick man lag sej ut i vedboden och leta upp lite brädbitar och sätta igång och tillverka, min ”favorit” var en traktor med släpvagn, den var gjord av trä och såg ut ungefär som skissen, den släpades med överallt vart jag än gick. 

Men annars så bestod mina leksaker mest av båtar, de flesta hemgjorda men också någon enstaka av plast, i början så lekte jag vid bäcken uppe vid huset men sedan när jag blev ”äldre” så lagade jag och farfar en ”stor” lastbåt c:a 60 cm lång som jag ”gröpe” ur så att det gick att lasta lite sten och grus i och då byttes bäcken ut mot kläppen nere vid sjön, så sattes det ett snöre i fören till en ”spansk röj” (bambu metspö) så man kunde dra farkosten en bit ifrån land, och så blev det många resor ifrån södra sidan av ”kläppen” till den norra, och ofta så kantra hela lasset på vägen, men jag byggde en hel hamn åt mig där jag hade mina båtar förtöjda.(1x 1 m)  Min mor sa att när jag växte upp så hade hon alltid ett öga i fönstret ner mot sjön. Hon sa att jag var ”hopplös” på att vara nere vid sjön, från tidiga morgonen till sena kvällen så höll jag på och vi skall inte tala om hur många gånger som det bar till ”sjöss” så mössan låg och flöt, det hänge kläder på tork i ett.

När jag var 9 år så började jag med ett (för mig) lite större projekt, jag skulle bygga mig en leksaks segelbåt, jag minns ännu hur jag satt med stämjärn och en träklubba och hackade för att få den ”urgröpt” och när fören skulle till yxas så var mitt vänstra pekfinger i vägen och ärret sitter kvar än.
Det blev nog så att projektet var lite för stort för mig, men eftersom jag hade en snäll farfar så kom han och hjälpte till, 

Segelbåten blev: Längd: 92 cm, Bredd: 29 cm, djupgång: 18,5 cm och masthöjden är 106 cm. och döpt till Emma.
Det blev ett lyckat bygge och den seglade mycket bra, var det sidovind så seglade den spikrakt och jag fäste en 0,20 mm nylonlina i fören och så fick den segla ut ifrån stranden, när den kommit c:a 100 – 120 m ut så började det gå så tungt att dra nylonlinan så den vände automatiskt och kom tillbaka.
Den finns fortfarande kvar men den ser ut som om den skulle ha seglat igenom en värre orkan i dagsläget, så det blir väl att ta tid till sig någon vinter här framöver och fixa till lite nya segel. 
Det framgår lite dåligt av bilden men den är byggd precis som Volvo Ocean Race båtarna är idag, med "flat" botten och häng köl, ähhmmm.... man var ju lite före i tid...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar