Trångsunds verandan...

Min Farfar Alfred, pappa Arne och jag på ute verandan tidigt 60-tal.

För några år sedan så tog vi beslutet att verandan på Trångsunds skulle rivas...

...detta av den orsaken att den började vara rutten och slut, ingen vet riktigt när den är byggd men troligtvis i början av 1900 talet, det fanns ett årtal (1896) hackat i berget vid västra husknuten (tyvärr ingjutet i nuvarande ute trappa) men varken min far eller farfar visste exakt om det gällde verandan eller västra delen av huset, men de trodde att det var västra delen av huset och då är verandan byggd på början av 1900 talet.
Jag har sökt efter gamla fotografier men det är svårt att hitta något sådant som är taget utav Trångsunds i 1900 talets början.
Men förutsättningen för en rivning var ju förstås att det skulle byggas en ny med samma utseende, den enda skillnaden var att vi skulle göra den vinterbonad.... sagt och gjort... och om man aldrig tagit sig vatten över huvudet förut så hade jag nog lyckats med det den här gången... 
Rivningen ordnade sig bra... det var en rumänsk "svartjobbare" som fixade den... det gick fort...
men sen då.... det skulle ju byggas upp också...

nåja jag börja med grunden... men sedan måste jag ha lite hjälp med att få upp takstolar, takläkt och takplåt detta pga. att jag har blivit så fruktansvärt höjdrädd, att stå på stegen går bra men omöjligt att kunna stå på ett tak och göra något, man är totalt oduglig (odugligare) man gör mer skada än nytta så de e lika bra att hållas nere.

Men det fixade sig... det finns ju yrkesfolk och vänner till å klättra och spika... och så tog vi och isolerade utbyggnaden på vinden på samma gång... när de nu var i farten där uppe på taket...
...men efter att taket var på så börja jag på egen hand med fortsättningen...
någon tidsplan har jag inte ... bara att det skall bli klart till jul... jag har dock ej sagt vilket år...

Så jag började med att sätta in dörren och sedan fönster... men du milde... de var inte de lättaste att få dit hörn fönsterna...snett över och med alla vinklar och lutningar,... jag såga till bitar, "näbba" fast, malla med fönsterkarm.. svor och slog sönder, såga och "näbba" fast och malla igen... å upp och ner på stegen minst hundra gånger...jag fick nästan ihop till vinterveden med  kasserade bitar...och inte hjälpte de med att jag tittade upp mot himmelen och "bad en bön" att min kära farfar som var träkarl att han skulle hjälpa mig...

...men skam den som ger sig... här är alla fönster på plats...

Och Tösabiten är ju med som vanligt...

så var det att börja med ytterpanel och den går ju "tre vägar", stående, liggande och stående igen och med en "avbärarlist" i undre kant på fönstren... Om denna modell av veranda med snedställda hörnfönster är en typisk "Kökarveranda" eller om den härstammar ifrån någon annan socken/kommun är svårt att säga, jag har hört flera bud om varifrån denna modellen skulle härstamma, men på Kökar byggdes liknande modeller nog på många hus ifrån mitten av 1800-talet och till mitten av 1900-talet.( rätta mig om jag har fel)
nåja...  annars så får de "lärda" strida om detta... vidare då.. jo...nu är det "bara" ute verandan kvar med all den fina snickarglädjen, men det kommer att blir ett rent nöje för sådant jobb tycker jag är kul... och så var det tak flaggstången förstås... hur ja nu ska få upp den ????

... så var det insidan... där har min kära sambo varit duktig och målat allt som ska målas, så nu är det bara för Dan Urban att börja lista och lägga golv... så kanske det blir färdigt till jul...

att skära in glas gick bra, men det där kittande och målande ....de måste nog "läjas" bort...

  ...undras vem som får "äran" att tvätta fönstren då... 27 rutor...

Spikat i holken i lördags.... Fortsättningen ….

Ni trodde väl att jag bara spikade ihop holkarna och så går det som det brukar, de läggs på hög för att man skall sätta upp dom vid ett senare tillfälle… göra det "sen" helt enkelt… och så vid nästa påminnelse så… jo jo jag ska sätta upp holkarna … men jag gör det "sen"…. Och "sen" kommer aldrig….

Men här kom "sen" och det var dagen efter det att dom var färdiga…

Här är bildbevisen:

Stigen man går ner till sjöboden på så de blev Sjöbodstigen …. Här sjöbodstigen 1 och 2.

Vägen till yttre sjöboden blev såklart Sjöbodvägen till vänster 1 & 3 och 2 & 4 till högen ordning och reda….

Och här är Talldungen….. i en ordentlig Oreda……

Och sist Trädgårdsstigen… men vi kan nog kalla det ”bara” för stigen, för trädgård ja de e länge sen de….. där blev de ingen blid alls....

Så nu är det spikat och klart och holkarna är uppe, så orkar nu bara fåglarna pip(p)a och lägga ägg så ska jag bjuda på holkar….

Om våra husdjur...

Att skaffa sig husdjur är nästan värre än att ha småbarn, barn växer upp och efter en fem - sex år så lär de sig själva att hämta något att äta ur kylen eller att öppna eller stänga dörrar (åtminstone öppna)och att hämta saker och ting, men med djur är det annorlunda, dem får man passa upp så länge de lever, och nog är det så att har man skaffat sig ett husdjur så skall man sköta om det också, man har sett riktiga skräckexempel på Animal planet hur folk (om man kan kalla dem folk) missköter djuren.

Vi har tre frassar och en katta, frassarna är ”kristnade” till Puppe, Plutten och Molletolle och damen heter Tösabiten.

Pluttrus ”Galus” så är en ”innekatt” och går sällan ut, och man måste nästan kasta ut honom ibland för att han ska få lite ”frisk luft” i lungorna, men det tar inte länge så skall han in igen, det är den tid det tar att springa runt huset och komma in via fågelbordet, så det där med att jaga och ta råttor är nog lite för komplicerat för 10 kg Plutten...

...men däremot så är det en mindre katastrof om matskålen är tom, han för ett herrans liv, med ”ållvande” och jamande, inte för att han är hungrig, nej det skall bara finnas mat ifall att…..och hans favoritplats så är gungstolen...

Molletolle tycker däremot om att vara ute, men där är det lite problem på vintrarna med hans tassar, det var nämligen så att han som kissunge hoppade upp på heta köksspisen och brände sönder trampdynorna, som tur var så såg min sambo det och fick tag i katten och bar ut honom och satte ned honom i snön, och jag tror att den snabba reaktionen av henne att få "tåssorna" nedkyla så fort räddade honom betydligt ifrån alltför stora brännskador, men efter mycket omplåstring och smörjande med salvor så blev han återställd, det som är problemet är att han inte klarar av någon längre tid i kyla/snön, och han favorit plats uppe på Tuulikivin där det är varm och skönt.

Inte heller han förstår sig dock inte på det där med att jaga, hittar han däremot en självdöd fågel på backan så kan han leka med den en timme eller så. Har aldrig sett att han tagit en fågel själv.

Tösabiten är däremot en jägare, där får alla småfåglar passa sig.vilket man ej kan tro av bilden nedan men...

En gång kom hon hem ”sjövåt” det bara dröp av katten och jag undrade var i herrans namn hon hade varit, och hon jamade och sprang mot sjön, kom tillbaka och jamade och sprang mot sjön igen sedan när hon efter några minuters springande och jamande förstod jag att det var något hon ville visa, då hade hon tagit livet av en bisamråtta men bisamråttan var så stor så hon knappt orkade bära den, men liv av den hade hon nog fått, undras hur...

Och så har vi han där Puppe, han är nog "lite" speciell, för det första så jagar han mycket sällan råttor (men det händer dock) men däremot så är han förtjust i och jaga orm, och kommer det tillfälle så tar han hare och räv,

Jag hörde att han varit till granngården och spelat ”rövare” en sommarnatt, när de kom ut på gården och undra vad det var för liv så var det vår "lilla" Puppe som var där och slogs med en räv, jag vet inte hur gammal räven var men katten hade gått segrande ur striden och han har även kommit hem med harungar, men får husse se de....då så blir det bannor…

Däremot har jag inget emot att han tar orm, bara han inte släpar in dom vilket också har hänt, och så blir min sambo rädd börjar ”skrika” vilket resulterar i att katten blir rädd släpper ormen och rusar ut….. så har man en levande orm i huset då…. Ut som tusan leta reda på kattf… och få in honom i huset igen, stänga alla dörrar och låta honom ta livet av ormskrället, det har lyckats hittills men ve och förbannelse den dagen de misslyckas….

Man kan även skämma bort kattor…. Det är bevisat, inte en frukost som min sambo och jag får på ”tumis” mer utan att slänga ut katten… här är bildbevis hur det ser ut vi vårt frukostbord,…

.....man ser på min att... är han inte klar snart.....

Jag tycker om både kattor och hundar och det är nog lite extra roligt när man är hemma och ”tomtar på backan" för det är alltid en katt i närheten som vill komma och ”gosa” med en …så visst är det kul med husdjur…. men ett evigt passande..

Segelbåten Emma..

Senaste ledighet så var jag till huvudstaden Mariehamn, när jag spatserade fram där på gatorna så kom jag till en leksaksbutik och blev stående och titta lite i skyltfönstret...

Det var tusan va de finns mycket olika leksaker nuförtiden... tänkte jag, annat va det förr.

Skulle man ha en leksak när jag var barn så fick man lag sej ut i vedboden och leta upp lite brädbitar och sätta igång och tillverka, min ”favorit” var en traktor med släpvagn, den var gjord av trä och såg ut ungefär som skissen, den släpades med överallt vart jag än gick. 

Men annars så bestod mina leksaker mest av båtar, de flesta hemgjorda men också någon enstaka av plast, i början så lekte jag vid bäcken uppe vid huset men sedan när jag blev ”äldre” så lagade jag och farfar en ”stor” lastbåt c:a 60 cm lång som jag ”gröpe” ur så att det gick att lasta lite sten och grus i och då byttes bäcken ut mot kläppen nere vid sjön, så sattes det ett snöre i fören till en ”spansk röj” (bambu metspö) så man kunde dra farkosten en bit ifrån land, och så blev det många resor ifrån södra sidan av ”kläppen” till den norra, och ofta så kantra hela lasset på vägen, men jag byggde en hel hamn åt mig där jag hade mina båtar förtöjda.(1x 1 m)  Min mor sa att när jag växte upp så hade hon alltid ett öga i fönstret ner mot sjön. Hon sa att jag var ”hopplös” på att vara nere vid sjön, från tidiga morgonen till sena kvällen så höll jag på och vi skall inte tala om hur många gånger som det bar till ”sjöss” så mössan låg och flöt, det hänge kläder på tork i ett.

När jag var 9 år så började jag med ett (för mig) lite större projekt, jag skulle bygga mig en leksaks segelbåt, jag minns ännu hur jag satt med stämjärn och en träklubba och hackade för att få den ”urgröpt” och när fören skulle till yxas så var mitt vänstra pekfinger i vägen och ärret sitter kvar än.

Det blev nog så att projektet var lite för stort för mig, men eftersom jag hade en snäll farfar så kom han och hjälpte till, 

Segelbåten blev: Längd: 92 cm, Bredd: 29 cm, djupgång: 18,5 cm och masthöjden är 106 cm. och döpt till Emma.

Det blev ett lyckat bygge och den seglade mycket bra, var det sidovind så seglade den spikrakt och jag fäste en 0,20 mm nylonlina i fören och så fick den segla ut ifrån stranden, när den kommit c:a 100 – 120 m ut så började det gå så tungt att dra nylonlinan så den vände automatiskt och kom tillbaka.

Den finns fortfarande kvar men den ser ut som om den skulle ha seglat igenom en värre orkan i dagsläget, så det blir väl att ta tid till sig någon vinter här framöver och fixa till lite nya segel. 

Det framgår lite dåligt av bilden men den är byggd precis som Volvo Ocean Race båtarna är idag, med "flat" botten och häng köl, ähhmmm.... man var ju lite före i tid...

”Lådån” The story…

M/s HERALDEN/ AUTO BAY

Under år 1996 byggdes Nb 150 på Umoe Sterkoder i Kristiansund N, Norge, leveransen var beräknad till aug – sep. men den blev avsevärt försenad pga att det ”kracklade” lite. Fartyget var Nr 2 av de tre systrarna Transgard, Heralden och Serenaden.( i dag Auto Baltic, Auto Bay och Auto Bank.)

Längd: 138,50 m, Bredd: 22,65 m, Djupgång: 6,70 m, Dödvikt: 6500, Isklass: 1A Super, Maskin: Wärtsilä V16 46, c:a 20 000 hk, Fart: c:a 20 knop.

Detta fartyg byggdes i två sektioner (förskepp och akterskepp), vid sjösättningen av förskeppet så hade ingenjörerna gjort en felberäkning med barlast osv.  så när det skulle bogseras till kaj för att svetsas ihop med akterskeppet så ”stalp” det och rullade runt med botten upp, det var flera personer med ombord och tyvärr så skadades en varvsarbetare så alvarligt att han blev rullstolsbunden resten av sitt liv, förskeppet kantrade med babords slagsida och när hon hade c:a 50 graders slagsida föll han ifrån styrbords reling på väderdäck tvärs över fartyget och slog i babords reling med ryggen före, ett fall på över 20 meter. Det var en mycket otäck olycka.

Nåja… förskeppet bärgades med hjälp av två stora kranar och så blev det till att riva ut all inredning, isolering m.m. och börja om ifrån början och när det var halvfärdigt så var olyckan framme igen, då genom att det uppstod en brand i en av personalhytterna och så var det att riva ut och börja om från början igen, men ”tredje gången gillt” nu blev hon färdig.

Nu hade hon ju gjort allt klart, hon hade kapsejsat och brunnit och då återstår ju bara lycka och välgång på världshaven (och det har vi haft än så länge iaf).

Den 27 januari 1997 var första gången som jag mönstrade på och äntrade upp på fartygets väderdäck, där stod det två containers med alla möjliga förnödenheter som skulle plockas på plast, de var allt ifrån teskedar å kastruller till madrasser å kuddar och det jobbades dag som natt för att allt skulle bli klart inför övertagandet och den 31 januari var det flaggbyte och hon överlämnades till Rederi Ab Engship.

Vår första avgång var den 31 januari (vill jag minnas) ifrån Kristiansund N till Åbo, där det väntade dop.

Den 3 februari döptes Nb150 som fått call sign OJHF (Oskar Juliet Hotel Foxtrot) under pompa och ståt till M/s Heralden.

Efter dopet avgick M/s Heralden från Åbo till Kemi för att börja trafikera linjen Kemi – Uleåborg – Kiel.

Under nästan nio års tid transporterade hon mestadels papper mellan olika hamnar i Finland till kontinenten.

Den 1 november 2006 avgick hon för sista gången ifrån Finland under namnet M/s Heralden. När hon skulle återvända efter c:a ett och halvt år hade hon byt namn till M/s Auto Bay.

Resan gick ifrån Raumo till Rostock, Bremerhaven, Zeebrügge, Southampton, Jedda, Dubai för att sluta i Nantong, Kina. Ankomst till Kina var den 2 december.

Där byggdes hon om på Cosco Shipyard ifrån RoRo till ”lådå”(Bilbåt).

Återfärden ifrån Kina startade i början av mars och gick via Korea till Gioia Tauro Italien.

Någon "fifikus" var snabb och förbättrade på informationen...... kanske det berodde på kvalitén...

Sedan blev hon insatt på trafik över Biscaya mellan Spanien – Frankrike - Holland/Belgien – England.

I dagsläget trafikerar hon mellan Bremerhaven – Hangö – Kotka - St: Petersburg.

Hon är ett trevligt fartyg att jobba på och jag hoppas att hon har många år kvar…

 Här kommer lite bilder hur det ser ut ombord… Det är ingen lyx och utrymmena är kanske inte så stora men jag har trivts väldig bra under de 15 åren jag varit ombord, jag tror nog att det mera är ”gänget” ombord som gör den bästa trivseln och inte utrymmena.

 Köket är inte speciellt stort men väldigt lättjobbat och enkelt att hålla rent...

 På tal om tidigare skriverier så här har vi grönsaksrummet...

 Frysen...

 Torrprovianten...

 Mässen...

Dagrummet... de e konstigt att ingen kan se på en TV som är mindre än 50" nuförtiden...

 Lilla bastun... (Officers) men egentligen är det ingen skillnad...

Stora bastun (Manskap)...

 Bryggan...

 Bryggan igen...

Det är inte mycket utrymme över mellan bil och nästa däck...

 Main däck... var visst lite större jordfräsar med den här gången...

 Kontrollrummet ...

 Vår Huvudmaskin en Wärtsilä 46 V16 som heter Vanessa...

 Manskapshytt...

 Min hytt... och där bloggen skrivs...fotar ej min sovhytt... måste bädda då...

...och här en del bilar som vi kanske hade med oss till St:Petersburg...

...där det för övrigt var ett strålande solsken i dag....

Och sist men inte minst dagens kaffebröd som är en chokladkaka som heter "Kärleksmums" och är min sambos favorit... Tack och Hej.

Så var man igång då…

Så var man igång då… luskat igenom provianten och kylförråden så man har lite ”hum” om vad som finns, allt ser riktigt bra ut om man så får säga, idag är det lördag och ”lådån” Auto Bay är för tillfället förtöjd i Kotka, det skall bli avgång mot Sankt Petersburg i kvällningen om allt går bra, och eftersom det är lördag så är det soppa på menyn, det blev korvsoppa den här dagen och sedan så skall dom få ”skyffla” in lite Wienerschnitsel till kvällsvard. Skall lite senare gå runt och ta bilder så ni som läser får se hur det ser ut här ombord på ”lådån” , ja just de… ”lådån” för fartyg e de nog bara till namnet inte till utseende… 

 Här var grönsakerna hackade....vadå stora bitar....dom har väl tänder...

... de blir lite godare om man "fräser" rotsakerna i smör och låter korven tar en vända i stekbordet...

...och så var det vårt dagliga bröd...