De "vildas" matbord... forts.

Det är många på Kökar som inte tycker om Rådjuren, de sägs att dom äter upp blommor och allt i grönsakslanden, detta har dock vi på Trångsunds klarat oss bra ifrån och det kan nog bero på att jag i många år har utfodrat dom på vintrarna, jag säger inte att det är så men de facto att dom har hålla sig borta ifrån husens blomland...visst kan vi se spår mellan huset och "fökse"men det är nog bara genomfart...

Men jag tycker att finns dom i vår natur så är det lite av en skyldighet att se efter att det finns mat för dom också, åtminstone om man är jägare, för man skall inte bara skjuta, man skall se till att stammen hålls frisk och fin också och då fodras utfodring på vintern...

I början så hade jag bara en foderautomat men eftersom fjolårs killingarna har svårt att få åt sig mat ifrån den om det råkar vara en råbock där samtidigt så beslöt jag att bygga en till.
Foderautomaterna är placerade med c:a 40 m mellanrum, detta för att försvåra för råbocken att jaga bort fjolårets killingarna ...

Foderautomaten rymmer c:a 60-70 kg

Här är menyn betydligt enklare är hos fåglarna, Rådjurens meny består endast av havre och en saltsten..
Har även haft höbalar åt dom vissa år när det är mycket djup snö... men i år så är det inte så mycket mera, det mesta har ju smält bort och det räckte med att schakta bort den lilla snö som var kvar ifrån en åker så fick dom fram mycket mera mat...

Det är roligt att se när dom kommer och äter vid foderställena,  kan var 5 - 6 stycken ibland och mera med... som mest har jag räknat 18 - 20 djur på samma gång, men det var före lodjuren kom till Kökar...

Och så lite bilder...

Först av med taket och så är det bara att bära fram mera havre ...

... den första foderautomaten har genomskinligt tak... ja så att djuren ser bättre...jag kommer inte på någon annan förklaring varför det blev så...

... så där då var automat nr1 full ...

... saltstenen är viktig så att djuren får i sig mineraler ...

... Emmaus plastbaljor för 1 € med lock, e perfekt att transportera havre i ...

...här hade dom ätit upp allt, så det var på tiden att fylla på ...

... och så blir den andra full med ...

De "vildas" matbord...

De "vildas" matbord, ja så kan man väl nog kalla det, det här kommer nämligen att handla om utfodringen till de vilda djuren, eller rättare sagt till småfåglarna och rådjuren....

Först småfåglarna.....

Så här års så är det som vi alla vet svårt för fåglarna att finna tillräckligt med mat, och då så kan man ju hjälpa till lite, det är ju fantastiskt roligt och rogivande att sitta och se på hur frenetiskt småfåglarna jobbar och strider om maten och det kan vara riktiga fajter emellanåt...

Men så var det ju de där med att behöva fylla på hela tiden... för har man en gång börjat så kan man inte sluta bara så där... då går det riktigt på tok för dom stackarna.
 
När jag jobbar fyra/fyra så är det lite problem med matandet när jag är på jobb, för det mesta så är också Ing-Marié i Mariehamn under samma tid så efter flera års upp hängande av olika "fågelhus", ämbar och annat skit så beslöt jag i fjol att det fick va nog, så jag gjorde mig en ordentlig fågelmatningsautomat,
Behållaren är 40 x 40 cm och på höjden är den 110 cm så det ryms lite över 170 liter i den, under taket finns det  20 st krokar för bollar eller korvar så nu  räcket det normalt i 4-5 veckor.

Blandningen som jag har i är ungefär 65 % Solrosfrön,  20 % Säd, 10 % Korn och 5 % Nötter.

Sedan så skall det vara en massa fågelkorvar och bollar också och efter som en fågelkorv kostar nästan 4,00€ så blir det dyrt i längden, så då har vi börjat med ett eget recept som har funkat bra hittills.
Skall sanningen fram så är det Ing-Mariés idé och det är också hon som har "kokat ihop" receptet.
Ihop koket består av: Smälta fågelkorvar, havregrynsgröt, kokosfett, nötter, solrosfrön, kokt ris, smulat gammalt bröd, torra gamla bullar, m.m. och så är det att hälla upp i formar och frysa, och då blir priset på en "korv" ungefär 0,80 - 1,00 €,

Undrar förresten varför det heter "fågelkorvar"...  Lammkorven är gjord av lamm...  men inte är fågelkorven gjord av fågel inte... om det skulle vara för att den är för fåglar så då skulle väl all annan korv heta människans korv då...  ?????

nåja... så här ser det ut på Trångsunds backan....

Om ni undrar varför "matbordet" är så litet så är det för att jag har fått för mig att det är svårare för sparvhöken att ta "mina" småfåglar om det är litet... alltså stort bord mycket yta litet bord liten yta....

Den gamla sirenen är perfekt att ha "fågelkorvar" i .....

Här är det tillagning av ädelmat för pippina...

...det skall blandas väl...

 ... och nästa gång så handlar det om Rådjuren....

Hydraularms-flaka ....

Hydraularms-flaka !!! kan det heta så?  Ja, inte vet jag vad man skall kalla det, men så säger vi att min nya lastflak heter, den är i alla fall gjord så att den passar på hydraularmarna  bak på traktorn.

Av en god vän fick jag lite material av ett förrådstält som hade gått sönder i blåsten en gång för länge sedan, det var delar av stommen och en massa rör... han hade inte någon användning av "skrotet" så jag tog hem det och kapade bort det trasiga.

Av det som var helt så gjorde jag mig ett lastflak, jag tycker det är mycket behändigare att köra i "alkärr" och på lite "trängre" ställen med ett lastflak bakpå traktorn än att ha en stor släpvagn bakefter...

Det där med svetsning så är man nog ingen höjdare på, det är nog mest "ihop pörjat" men det är inget utställningsföremål heller...huvudsaken är att de fungerar...

Ni tycker kanske att det inte ryms så mycket på "flakan" men jag kan försäkra att om man lägger ikull, bär undan ris, kör hem, sågar och klyver fyra fulla lass på en dag så har men nog full rätt att "hojla" lite på soffan efter maten...

Så här är lite bilder av resultatet ...

Fästena eller"öronen" lämnades kvar så att man har något att "surra" i...

...Svetsfogarna är ingen skönhet men ägaren klagar inte heller...

...Jonsered 455 är en gammal trotjänare, inköpt i början av 80-talet och går som en "klocka"...det enda som är bytt så är svärdet... och så "några" kedjor då förstås...

...Det går nog att lasta mera, men det blev kaffetider så orken tog slut...

... man skulle eventuellt kunna laga "stöttor" på sidorna... vi får se om de blir...

...det här är ett "normalt" lass...

Jakt och fiske iver i höstas...

Jo häd va ju så hän, att tå när ja komb hem i höstas, ja häd va ju tinnan i början åv november så häd börja nästan bli senhöstij, men i alla fall, så va ivrijn så storer tell få komb ut på "vattne" och jaga å fiska så e barra pirra i kroppij...

Nåja häd sto nå inga länge på te få nät, vetta, bysså, skålstänger å skålskynke i båt å så bar e åv ut... nu sku dom tas... häd e ingij pardon... de va inga frågan om någå annat... de va barra frågan om HUR nog e sku bli....

Näten fola ja nå först ut i sunde å sen så strömmingsnäte ver Österhästnäse, å sen så bar e åv tell Småholman för te slepp ut vettan... men häd va inga riktig nån stellning... häd va lite dåligt mä vindij.. tåm bara låg ut i fjälan... för först kåra e lite sen blev e stilla å sen så mojna e åv bestemt...

Ja ja säger bara de:   - att jävulij... va maij kaij ta fel ... maij blev ju nästan "monk" mä...

Nåja... häd va ju ett par som förvirra se å kom en aning för nära byssån... men nog for lusten ur eij lika fort som en had kommbe nå...

Å sen på morronij så sku näten åpp... å kors i Jessu namn va häd va nog mä leckå å hööter å skit...

... ja had tur i alla fal å fick tri sike å en par pannor strömming...men häd to eij heler dag te red åpp rustningen...

Ja ja säijer då de: för fel i huve å lite vett...  men häd va i alla fall nog eij finer kveld...

Som dom gamla brukar säga: ... Herren dömer icke..han prövar blott...

först va de stilla å sen så mojna de åv...

 

 

 

 

nåja... de blev ju något i alla fall...

 

Jo det var så här att när jag kom hem i höstas, ja det var i början av november så det började nästan bli senhösten, men i alla fall, så var min iver så stor att få komma ut på "vattnet" och jaga å fiska så att de bara pirrade i kroppen...

Det tog inte lång tid att få nät, vettar, bössa, skålstänger å skålskynke i båt och så bar de iväg ut... nu skulle "dom" tas... det var inte frågan om något annat... det var bara frågan om HUR mycket de skulle bli....

Näten lade jag ut i sundet och strömmingsnätet vid Österhästnäset, och sedan så bar det av till Småholmarna för att släppa ut vettarna... men det var lite dåligt med vinden.. fåglarna bara satt ute i fjärdarna... för först var det stiltje, och sedan så mojna det av bestämt...

Ja ja säger bara de:   - jävlar... vad man kan ha fel ... jag blev ju nästan utan fågel också... nåja det var nog ett par som förvirrade sig och kom för nära bössan...

Men nog tappade jag lusten lika fort som den hade kommit... och sedan på morgon efter så skulle näten tagas upp... och kors i Jesus namn vad det var sjögräs och hötter och skräp...

Men jag hade tur i alla fall och fick tre sikar och ett par pannor strömming... men det tog en hel dag att reda upp alltihopa...

Ja jag säger då det: för fel i huvudet och lite vett... men det var i alla fall en fin kväll...

Som dom gamla brukar säga: ... Herren dömer icke... han prövar blott...

Lite hit å dit...

Tiden går och vi med den... brukar man säga, och nog är det så... och bråttom har den också...
Sedan jag senast skrev så har jag varit hemma på ledigt en sväng i november, (bara en två veckors period och den tiden gick fort), så var det jobb igen fyra veckor och nu senast en fyra veckors period hemma över jul och nyår.

Första hemresan startade ifrån Kotka och avverkades med tåg, först till Kouvola, sedan till Böle och byte till ett tredje tåg som gick till Åbo hamn, sedan med "röda båten" till Långnäs och sista etappen med buss in till "World Trade City" MHQ där min kära väntade.

Det är nog ett ganska smidigt sätt att resa på detta vis, det man behöver är lite frukt, en vattenflaska och en bra bok, sedan går resan ganska snabbt... nåja ... lite långt blev det nog där vid halv tvåtiden på natten...

På hemmafronten var det full fart redan ifrån start, det var fiske med nät av olika slag, jakt av fågel (försök iaf.) och en hel del annat, ja tiden bara rusade iväg, men jag fick en hel del gjort, upptagning, tvättning och in täckning av alla båtar inför vintern, så byggde jag en "flaka" som man kan ha bak på traktorns hydraularmarna m.m.

Så var man på jobb igen en sväng, på mönstringen skedde i Zeebrygge, så det blev  M/s Eckerö + buss till "El Stockholmo" snabbtåg till Arlanda, övernattning på hotell och sedan flyg till Bryssel följande dag.

Denna gång så "segla" vi över Biscaya, och det var inte riktigt smärtfritt alla resor,
Mycket storm och elände...

Så var det dags att gå på ledigt igen, detta var  den 21 dec. och nu var det med flyg ifrån Hamburg till Helsingfors, övernattning i "Hesa" och sedan vidare till Sviby International Airport följande morgon...

Väl hemma så löpte jul och nyår i lugnets tecken, sedan blev det lite vedhuggning och annat kul...

I dag är det åter dags att starta resan mot arbetsplatsen och nu är det nattfärja till "Hesa" och vidare med tåg till Hangö där ombordstigningen är i morgon vid 13,00 - 13,30 tiden.

Så nu är man snart på jobb igen och då har man tid att skriva lite mera om vad som hänt under den senaste tiden... så det kommer lite av varje framöver.... 

Vy ifrån köksfönstret på Trångsund

 
 

Proviantering...

Som jag tidigare har skrivit på Facebook så skall vi byta linje och Auto Bay skall börja köra på Biscaya igen.

Vi har varit på Biscaya förut i c:a 3 - 4 år så linjen är bekant, vi provianterar i Spanien och där är det inte alltid så lätt att få tag i samma saker som finns i Finland och som man skulle vilja ha, så därför har jag börjat förbereda inför linjebytet med att ta ombord olika saker till provianten. 

Det första som stod på listan så var Kaffe, visst finns det kaffe även i Spanien, så som Jakobs Kroning (ganska användbart) men har man en ”kinkig” besättning så är det ju bara ”Juhla Mokka” som gäller, sedan så är det förstås korv i olika längder och utföranden, surbröd såsom Reissumies, Ruispalat m.m. och olika Knäckebröd, sillar, kryddpeppar, kålrot, julskinka m.m… tja helt enkelt det som man inte går att får tag på i Spanien.

Som tur är så har vi kvar ombord de tre frysboxar som införskaffades till Kinaresan , då var det så stor proviantering så vår "normala" frys inte räckte till... dessa har nu stått oanvända och vilat upp sig... men nu passade det bra att ta dom i bruk... så därför så är våra "reserv" frysar nästan fullproppade med proviant för tillfället…

När sedan listan var skickar till Skeppshandlaren och grejerna var ombord så kom det förstås nya direktiv… och enligt nuvarande, så skall vi bli där till mitten eller slutet av december, detta beror lite på när isen lägger i finska viken och hur isläget är in till Sankt Petersburg, så då har jag ju beställt allt nästan i onödan…

Men provianten är ombord och det är inte så mycket att göra med det bara att äta och må gott…

Men det är inte så fullt i våra lager som när vi gjorde avfärd ifrån Finland mot Kina… då provianterade jag för ett ½ år och räkningen slutade på 22 000 €… denna gång var den ”bara” lite över 4 000€… men nu har vi mat en tid framöver… här kommer lite bilder …

... "Resevfrys 1" fylldes med bröd och den blev full...

... Re"korvfrysen" har nog blivit full om jag satt dit allt...

... men det blev bättre att dela det på två... hit skall ännu julskinkor och lite annat...

... min ”svarta” sjömanssjäl...

På vår resa mot Bremerhaven via Kielkanalen så har vi i dag passerat öster med Gottland, vädret är ganska friskt och Damen rullar inte allt för jäkligt men hon rör på sig ganska bra,

Med oss på resan har vi två passagerare ifrån Sjömanskyrkan och två praktikanter ifrån Raumo Sjömansskola.

Jag har inte sett till praktikanterna eller passagerarna på nästan hela dagen men ryktet nådde mig att alla skulle komma till middag, för ingen var ju sjösjuk, man vilade lite bara… och det är sådana här stunder som min ”svarta” sjömanssjäl kan få lite roligt…

Som vanligt serverades den traditionella ärtsoppan med plättar till lunch och som ”grädde på moset” så kunde jag inte hålla mig, jag måste bara laga stekt fläsk med löksås och potatis till middag… inte riktigt någon bra mat för en illamående… vi får bara hoppas att inte ”fläskbiten” fastnar i halsen…

En droppe i nacken...

Att vara husägare är inte latmansgöra, det finns alltid någonting som måste göras och i synnerhet om man har ett hus som är 115 år gammalt.

Renoveringen av Trångsund har nu pågått i flera år och den tycks aldrig bli färdig… nåja… jag tar det väl i mitt eget tempo och när jag har lust, men trots allt så blir det som de gamla brukar säga ”lite med vart”.

För ett tag sedan så var det en ordentlig nordost storm men riktigt kraftigt regn och jag gick inne i huset och tänkte: -låt de regna bara, jag hittar väl på något att göra inomhus, annars så lägger ja mig på soffan.

Men när jag skulle göra ett toalettbesök och passerade hallen så fick jag plötsligt en vattendroppe i nacken, ” va fan e de nu då, de läcker ifrån taket”, blev min första tanke…

Så på med stövlarna å ut fort som fan å upp på taket för att ta reda på vad som hade hänt, nog för att jag e höjdrädd och ogärna går upp på tak och stegar men nu måste jag upp.

Väl där uppe och på nervösa ben och med skakande knän konstaterades att plåten som skulle täta mot norra vindskammarväggen hade släppt... nåja det har hållit länge nog ändå... plåttaket lades på i början av 60-talet och då gjorde man nog så gott som man kunde och visste, men efter 50 år så har den tätmassan som användes försvunnit och på en sträcka av tjugo centimeter så ”glipa” plåten rakt ut med ett läckage som följd… vi får hoppas bara att det upptäcktes i tid så det inte blir några större komplikationer efteråt.

Nåja… det var ju i alla fall tänkt att vindskammaren skulle tilläggsisoleras någon gång, men inte stod den på tur just nu, jag är ju inte riktigt klar med verandan ännu och efter den hade jag tänkt fortsätta på husets södra utsida… men nu var goda råd dyra, här blir det att ändra planerna hasta la vista, så det blev en resa till Brädgården Eves Agro för att få material…

När väl materialet var hemma så spikades det ställningar att stå på, som jag tidigare skrev så har jag med åren blivit höjdrädd så det togs i ordentligt att det skulle bli stadigt och bra… det var ju ”några kilon” som skulle ”vistas” där uppe…

När ställningen var gjord och testade så var det inte så stora problem med det övriga, jag har liksom (utan att skryta) inte riktigt tummen i armvecket utan har faktiskt (men min farfars hjälp när han var i livet) lärt mig både det ena och det andra på trä och dessutom så tycker jag det är roligt att bygga och renovera, bara jag får göra det i min egen takt.

Men nu är takplåten åtgärdad, vindskammaren tilläggsisolerat, brädläckt, foder m.m. klart på utsidan så nu är det bara att vänta på nästa sommar och hoppas den är lite torrare än sista så att man har en chans att måla...

... häd e en redder en dinnan åppe... häd e bäst te håll i se barra...

 ... och nu så får man väl fortsätta med norra husväggen då, om det skall nog bli klart någon gång...

Rullator vänlig transportsträcka...

Senaste ledighet så påbörjades och färdigställdes del 1 utav 3 i projektet landgång/brygga på Bockskär. 

Det har ju retat mig en länge tid att man skall måsta gå runt och klättra över en bergknall när man skall ta sig upp till stugan ifrån sjön, som vanligt är så har man ju alldeles för mycket packning med och det skall släpas och träsas upp till stugan, för att sedan släpas och träsas ned igen och transporteras tillbaka hem, man tycks ju aldrig lära sig vad som är lagom mängd mat och kläder att ha med.

Och till våren så närmar sig nästa projekt i stugan, nämligen att det skall muras en brandmur, en skorsten och sist så skall Tulikivi spisen in, och skall jag då bära upp allt material till allt detta över den där förbannade bergknallen så kommer mina nerver att svikta, och då blir det säker att kalla på personalen med långärmade tröjan för att hämtar en innan man är klar.

För det är så att bygger man en landgången så skall den vara tillräcklig bred så att det går att färdas fram med en rullator på ålderns höst, om man nu får leva som dom gamla brukar säga… 

Så nu har jag gjort etapp ett av tre, av vad vi kan kalla ”rullator vänlig transportsträcka inför ålderdomen” 

 ...så var början gjord, det var lite problem med högvattnet i nedre ändan men det löste sig till slut...

 ... här sett ifrån "sjösidan"...

 ... så såg det ut efter "första halvlek"...

 ... med tanke på ålderdomen så skall det vara en soffa halvvägs så man kan vila sig på väg upp eller ned...

 ... det trevliga vädret bidrog till att verktyg fick lyftas in och ut ett antal gånger... ömsom sol, ömsom vatten...

 ... men efter mycket slit så blev etapp ett klar, " max rullatorbredd 1,1m"...