Bryderi med Bryggeri inför "Vappen"...

I dag var det så dags att sätta igång med att brygga "Mjöd" om det skall hinna bli klart till "Vappen", tja... eller rättare sagt så är det en så kallad svagdricka, som på finska heter "Sima" och översätts till svenska som mjöd, men det mjöd dom drack på vikingatiden är något helt annat och är gjort med andra ingredienser än det som vi lagar (brygger) till första Maj.

Mjöd på jäsning............ i bakgrunden Auto Bays Örtagård.....

Vikingamjöd är gjort enligt historiska texter på honung, vatten och jäst, hade man i frukt eller bär så blev det fruktmjöd och det var dyrt på den tiden, det blev också ett starkare mjöd, 5-10%.
Honungen fick man tag i lokalt men en betydande import från kontinenten behövdes för att täcka behovet. Detta var alltså dyrt så den dryck man drack till vardags var en annan slags mjöd.
Pollenrester i mat och dryckeskärl avslöjar att honung var en vanlig ingrediens i den vikingatida matkulturen.

Den sorts dryck som antagligen var det mjöd som dracks till vardags under vikingatiden gjordes på malt.
Malt är vanligen korn som blötläggs, sväller, breds ut för att luftas och efter en vecka så har kornen börjat att gro. Kornet har då fått små "hårstrån"; och är nu redo att torkas. Hur man torkar kornet har stor betydelse för hur malten kommer att bli, dvs vilken smak och färg den kommer att ge till drycken när den används. I huvudsak finns det tre sorter, med mängder av nyanser emellan.
Ljus malt (torkas i ca 80°c) vilket idag används till lageröl. Halvmörk malt (120-150°c) vilket idag blir Bayersk och bitter. Svart malt (200-250°c) vilket idag används till riktigt mörka ölsorter med "rökig" smak. Malten lades sedan i 60-70°c vatten för att mäskas. Enzymet Amylas såg sedan till att maltsocker framställdes. Beroende på tid och temperatur vid mäskningen fick drycken varierande smak. Här, precis som vid torkningen av kornet, fick man varierande resultat från gång till gång.
För att göra modernt öl skall nu humle tillsättas, men man vet att humle inte användes vid denna tid så för att få fram beska i smaken använde man inhemska kryddor, t.ex. pors. Någonstans här, innan jäsningen, måste honungen tillsättas för att vi skall få ett mjöd. Honungen hjälpte jäsningen med socker och smaken med sötma. Då malten torkats över öppen eld kan man räkna med att den var ojämnt nyanserad och fått en rökig smak. Då nu alla ingredienserna var tillsatta var det bara jäsningen kvar.
Jäsningen var något mystiskt, liksom mäskningen, för den vikingatida bryggaren. För att starta jäsningen tog bottensatsen från den tidigare satsen, spottade i brygden och om jäsningen inte kom igång tillsattes mystiska ingredienser (t.ex. fingrar från lik), vilka enligt erfarenhet hjälpte, men utan att man riktigt visste varför. Jäsningen skedde vid rumstemperatur, s.k. överjäsning, vilket innebar att processen tog ca 1-2 veckor. När brygden jäst ut hade man en mörk, grumlig dryck med alkoholstyrka på ca 2-5%. Knappast det vi idag menar med mjöd. Beroende på hur många gånger man tappade om drycken varierade grumligheten och därmed smaken, men med tanke på att man inte hade humle eller någon annan konserverande ingrediens i brygden så får man anta att den brukades ganska snabbt.

Vid 1800-talets slut slog det ljusa lagerölet igenom. Ett av skälen till detta var att glasen blivit billiga att tillverka så gemene man kunde äga och drick ur dem. Tidigare hade lerkrus, dryckeshorn och trästånkor varit vanliga och om ölet då varit mörkt och grumligt så såg man det inte. Nu fick man importerat, lagrat gyllene öl, vilket gjorde sig utmärkt i de glas man nu nyttjade för inmundigande av drycker.
Lika estetiskt tilltalande måste det klara, bärnstensgula honungsmjödet tett sig för den välbärgade vikingen, i jämförelse med det mörka kornmjödet, då han drack det i sina importerade dryckeskärl av glas. En ren lyx alltså. Så vad vikingen drack då han inte kostade på sig honungsmjöd, fruktmjöd eller importerat vin var den mer ölliknande sortens mjöd, vanligt öl eller liknande lokal variant. Varje gård bryggde sitt eget recept på fest- eller vardagsmjöd, vilket varierade beroende på vilka råvaror man hade tillgängligt vid årstiden.

Så är du sugen på Vikingamjöd så var så god och prova....och hör av er med hur det gick.
Informationen och delar av texten samt teckningen är hämtat ifrån internet.