Första dagarna i augusti så var min kära sambo och jag ute på
Bockskär, det var lördagskväll och vi skulle avnjuta den bara för oss själva...
Vi tillredde en god förrätt av gravad lax, gravad sik och avokado, till varmrätt så hade
vi grillat kött, klyftpotatis m.m. och desserten bestod av pannacotta och jordgubbar, det var
mycket, mycket gott, därtill bjöds det på dricka utav olika slag, så med andra
ord så var det en mycket trevlig och angenäm kväll...
När middagen och disken var avklarade så satte vi oss på
altanen för att avnjuta en drink tillsammans innan det var dags för sängen, nåja… det var
ju ett underbart fint väder så man hade inte så bråttom… plus att man hade fått smak
för det ”goda” så det blev både en och två och några till innan sängen kallade…
På morgonen när jag vaknade eller rättare sagt fick upp båda
röda ”vinbären” och efter att ha bänt löst en fasttorkad tunga ifrån gommen med
tandborsten så satte jag mig ner på altanen och kände efter hur det egentligen riktigt
var ställ… bättre dagar hade nog upplevts… men efter så där en halv lite vatten
började man komma till sans igen och kreativiteten fodrade att något måste göras,
ögonen föll på plastkassen med kantareller som hade plockats på morgonen dagen
innan och med en ”fruktansvärd iver” började det att rensas, bara för att man skulle
slippa känna efter hur illa det egentligen var ställt…
Rensningen blev klart och eftersom
min kära sambo fortfarande höll på och drog ”vinterved eller timmerstockar” i
sovrummet så beslöt jag mig för att smyga "lite" och ta en ”pyss” och se om
det skulle kunna förbättra situationen… å jo… den va go…
Efter en halv ”pyss” så började det krypa i kroppen igen… nu
måste man göra något igen… det går inte att sitta still… plötsligt så slår
tanken till att det faktiskt står en tunna med orediga nät nere på bron… de har
stått där i solgasset nu i tre - fyra dagar och "jäst" så nu e de nog dags att ta
och reda upp dem… med raska steg går man ned till sjön för att ta itu med
saken,
Stanken ifrån tunnan var ju inte den bästa, men eftersom den
första ”pyssen” var slut och hade gjort en underbart tillfredställande verkan i
kroppen så beslöt jag att bara näten blir uppredda så skulle de nog vara dags
för en till, så fick de väl lukta bäst fan de ville, för nu skall näten redas
upp därmed jämt… sedan så…
Allt förlöpte på ganska bra, man tog de ju försiktigt, ända
tills man hade fått så mycket av den härliga ”sörjan av lecko” (alger och
sjögräs) på berget så det blev ”snorhalt”… och mest som man står så bär de kull
med buller å bång… och tror ni inte fan att man faller så precis att man slår
armen i baljkanten och hela baljjäveln tippar över ända så man får all
godluktande sörja över huvudet… på mindre än en sekund så omvandlas en mindre
bakfylla till ett illalutande helvete av värsta sort… nu va de nära att man sku
börja ”jöljas” i alla fall…
I ilskan och med den fruktansvärda illaluktande stanken i näsan så
reddes det sista av nätet upp och så begav man sig upp mot stugan för att få
tag på något tvålaktigt så att man skulle slippa lukten… nåja ni förstår väl själva
reaktionen inne i den lilla stugan när man kommer in… den var ungefär som om
man först skulle varit och rullat i en ”dynjohög” och sedan gott in på en fin danskrog
för att bjuda upp den vackrast dam/man man någonsin sett… de blev... UUUTTT FÖÖÖR FAAAN…
Efter tre eller fyra omgångar med tvål och lika många dopp i
sjön så var man i alla fall så pass ren och luktfri så man kunde närma sig
stugan för att försiktigt fråga om det var något kaffe på gång… och eftersom
min kära också hon hade gått ner i varv och lugnat sig så var allt frid och
fröjd… så blev det frukost...
… men de säger
jag… nog kan de ”krackla” lite ibland…
... men i alla fall hade vi en underbar kväll ...
