I dag var det så dags att sätta igång med att brygga "Mjöd" om det skall hinna bli klart till "Vappen", tja... eller rättare sagt så är det en så kallad svagdricka, som på finska heter "Sima" och översätts till svenska som mjöd, men det mjöd dom drack på vikingatiden är något helt annat och är gjort med andra ingredienser än det som vi lagar (brygger) till första Maj.
 |
| Mjöd på jäsning............ i bakgrunden Auto Bays Örtagård..... |
Vikingamjöd är gjort enligt historiska texter på honung, vatten och jäst, hade man i frukt eller bär så blev det fruktmjöd och det var dyrt på den tiden, det blev också ett starkare mjöd, 5-10%.
Honungen fick man tag i lokalt men en betydande import
från kontinenten behövdes för att täcka behovet. Detta var alltså dyrt så den
dryck man drack till vardags var en annan slags mjöd.
Pollenrester i mat och
dryckeskärl avslöjar att honung var en vanlig ingrediens i den vikingatida
matkulturen.
Den sorts dryck som antagligen var det mjöd som
dracks till vardags under vikingatiden gjordes på malt.
Malt är vanligen korn som blötläggs,
sväller, breds ut för att luftas och efter en vecka så har kornen börjat att
gro. Kornet har då fått små "hårstrån"; och är nu redo att torkas.
Hur man torkar kornet har stor betydelse för hur malten kommer att bli, dvs
vilken smak och färg den kommer att ge till drycken när den används. I huvudsak
finns det tre sorter, med mängder av nyanser emellan.
Ljus
malt (torkas i ca 80°c) vilket idag används till lageröl. Halvmörk
malt (120-150°c) vilket idag blir Bayersk och bitter. Svart
malt (200-250°c) vilket idag används till riktigt mörka ölsorter med
"rökig" smak. Malten lades sedan i 60-70°c vatten för att mäskas.
Enzymet Amylas såg sedan till att maltsocker framställdes. Beroende på tid och
temperatur vid mäskningen fick drycken varierande smak. Här, precis som vid
torkningen av kornet, fick man varierande resultat från gång till gång.
För att göra modernt öl skall nu humle tillsättas, men man vet att humle
inte användes vid denna tid så för att få fram beska i smaken använde man
inhemska kryddor, t.ex. pors. Någonstans här, innan jäsningen, måste honungen
tillsättas för att vi skall få ett mjöd. Honungen hjälpte jäsningen med socker
och smaken med sötma. Då malten torkats över öppen eld kan man räkna med att
den var ojämnt nyanserad och fått en rökig smak. Då nu alla ingredienserna var
tillsatta var det bara jäsningen kvar.
Jäsningen var något mystiskt, liksom mäskningen, för den vikingatida
bryggaren. För att starta jäsningen tog bottensatsen från den tidigare satsen,
spottade i brygden och om jäsningen inte kom igång tillsattes mystiska
ingredienser (t.ex. fingrar från lik), vilka enligt erfarenhet hjälpte, men
utan att man riktigt visste varför. Jäsningen skedde vid rumstemperatur, s.k.
överjäsning, vilket innebar att processen tog ca 1-2 veckor. När brygden jäst
ut hade man en mörk, grumlig dryck med alkoholstyrka på ca 2-5%. Knappast det
vi idag menar med mjöd. Beroende på hur många gånger man tappade om drycken
varierade grumligheten och därmed smaken, men med tanke på att man inte hade
humle eller någon annan konserverande ingrediens i brygden så får man anta att
den brukades ganska snabbt.
Vid 1800-talets slut slog det ljusa lagerölet igenom. Ett av skälen till detta
var att glasen blivit billiga att tillverka så gemene man kunde äga och drick
ur dem. Tidigare hade lerkrus, dryckeshorn och trästånkor varit vanliga och om
ölet då varit mörkt och grumligt så såg man det inte. Nu fick man importerat,
lagrat gyllene öl, vilket gjorde sig utmärkt i de glas man nu nyttjade för
inmundigande av drycker.
Lika estetiskt tilltalande måste det klara, bärnstensgula honungsmjödet tett
sig för den välbärgade vikingen, i jämförelse med det mörka kornmjödet, då han
drack det i sina importerade dryckeskärl av glas. En ren lyx alltså. Så vad
vikingen drack då han inte kostade på sig honungsmjöd, fruktmjöd eller
importerat vin var den mer ölliknande sortens mjöd, vanligt öl eller liknande
lokal variant. Varje gård bryggde sitt eget recept på fest- eller vardagsmjöd,
vilket varierade beroende på vilka råvaror man hade tillgängligt vid årstiden.
Så är du sugen på Vikingamjöd så var så god och prova....och hör av er med hur det gick.
Informationen och delar av texten samt teckningen är hämtat ifrån internet.
