En droppe i nacken...

Att vara husägare är inte latmansgöra, det finns alltid någonting som måste göras och i synnerhet om man har ett hus som är 115 år gammalt.

Renoveringen av Trångsund har nu pågått i flera år och den tycks aldrig bli färdig… nåja… jag tar det väl i mitt eget tempo och när jag har lust, men trots allt så blir det som de gamla brukar säga ”lite med vart”.

För ett tag sedan så var det en ordentlig nordost storm men riktigt kraftigt regn och jag gick inne i huset och tänkte: -låt de regna bara, jag hittar väl på något att göra inomhus, annars så lägger ja mig på soffan.

Men när jag skulle göra ett toalettbesök och passerade hallen så fick jag plötsligt en vattendroppe i nacken, ” va fan e de nu då, de läcker ifrån taket”, blev min första tanke…

Så på med stövlarna å ut fort som fan å upp på taket för att ta reda på vad som hade hänt, nog för att jag e höjdrädd och ogärna går upp på tak och stegar men nu måste jag upp.

Väl där uppe och på nervösa ben och med skakande knän konstaterades att plåten som skulle täta mot norra vindskammarväggen hade släppt... nåja det har hållit länge nog ändå... plåttaket lades på i början av 60-talet och då gjorde man nog så gott som man kunde och visste, men efter 50 år så har den tätmassan som användes försvunnit och på en sträcka av tjugo centimeter så ”glipa” plåten rakt ut med ett läckage som följd… vi får hoppas bara att det upptäcktes i tid så det inte blir några större komplikationer efteråt.

Nåja… det var ju i alla fall tänkt att vindskammaren skulle tilläggsisoleras någon gång, men inte stod den på tur just nu, jag är ju inte riktigt klar med verandan ännu och efter den hade jag tänkt fortsätta på husets södra utsida… men nu var goda råd dyra, här blir det att ändra planerna hasta la vista, så det blev en resa till Brädgården Eves Agro för att få material…

När väl materialet var hemma så spikades det ställningar att stå på, som jag tidigare skrev så har jag med åren blivit höjdrädd så det togs i ordentligt att det skulle bli stadigt och bra… det var ju ”några kilon” som skulle ”vistas” där uppe…

När ställningen var gjord och testade så var det inte så stora problem med det övriga, jag har liksom (utan att skryta) inte riktigt tummen i armvecket utan har faktiskt (men min farfars hjälp när han var i livet) lärt mig både det ena och det andra på trä och dessutom så tycker jag det är roligt att bygga och renovera, bara jag får göra det i min egen takt.

Men nu är takplåten åtgärdad, vindskammaren tilläggsisolerat, brädläckt, foder m.m. klart på utsidan så nu är det bara att vänta på nästa sommar och hoppas den är lite torrare än sista så att man har en chans att måla...

... häd e en redder en dinnan åppe... häd e bäst te håll i se barra...

 ... och nu så får man väl fortsätta med norra husväggen då, om det skall nog bli klart någon gång...