För dumt huvud.......

Efter lördagens bastubadet satte jag mig ned och avnjöt en god cognac, samtalet med min kära sambo kom in på ämnet "färdigställandet av verandabygge", vi diskuterade om det skulle bli tapeter, väv eller bara målade ytor i verandan, vi fastnade för väv, och just då konstaterade jag att alla verktyg som behövs vid tapesering eller väv uppsättning så är ute på stuga.... och vi drog upp båtarna i går....

Nåja efter intagandet av söndagens frukost så beslöts det att lilla snurrebåten " Anna-Lisa" skulle sjösättas och en färd ut till stugan skulle göras,
Något ressällskap skulle jag då inte få så jag skulle få mönstra som maskinkunnig kockjungman själv på resan.

Sjösättningen tog bara tio minuter, och efter att det var bunkrat så bar det av, lite svag ostlig vind med solsken var utlovat så fint väder skulle det bli på resan.
Men det är den årstiden nu så det blev nog kallt att sitta och köra ändå.
Väl ute på stugan så kunde jag konstatera att det varken fanns några verktyg eller tapet/väv lim kvar, efter ett samtal till min kära (som rusade ut i garaget) och konstaterade att: - du ha nog tagit hem de där tidigare i höstas...
så var det bara att vända hem igen,

Nu är båten uppdragen för andra gången i höst/vinter, men de e bara att konstatera att dom "gamla" har nog rätt när dom sa att: - för dumt huve får kroppen lida.

En kall resa...

I morse när man äntligen kom sig ur "lopplådån", hade fått i sig en par koppar kaffe och blicka ut över viken så konstera jag att det börjar nog bli dags att ta upp båtarna, de e ju is på hela viken..... nåja sagt och gjort, traktorn startades upp och det kopplades till trailers och efter lite om och men så var allt på land, det står ju inte länge på att få allt tillbaka i sjön om det skulle behövas, man vet ju aldrig... de kan ju komma drivved eller annat fint på stränderna om de sku vill sej väl.......
När jag höll på där med båtarna så kom jag till att tänka på en novemberdag för länge sen, jag var väl en 12 - 13 år då när min far Arne kom hem med andan i halsen och sa: - Häd ha komme props i skärgålin, pojke plock ihop en matvesko mä bröd å någå tell å dricka, häd bär åv nu........
Nåja de stod inte länge på så var vi iväg, vi körde ut mot Krumen och sedan vidare mot Finnö gaddar, hittade några små propsar men inte så mycket av värde, när vi kom ned mot Lukuskär så såg jag en stor stock som låg på en liten kobbe, - den där ska vi ha sa jag till far,
Han styrde in mot kobben, men de gick lite dyning så han ville inte riktigt lägga stäven mot land så länge så han sa: - du får hoppa i land och surra ett rep runt stocken och rulla den i sjön så tar vi upp den i båten ifrån vattnet,
Så jag beredde mig för att hoppa iland,  men eftersom de var runt noll grader i luften så tänkte jag att berget kan nog va halt så jag tar en liten dragg i ena handen och linan i den andra ifall att..., vi närmade oss land och jag tog sats och hoppa...... 
När Nokia gummistövlarna tog land så blev jag som Bambi på hal is..... berget var täckt av isskorpa och hur jag än hacka med draggen så bar det iväg åt fel håll, nämligen mot vattnet och det sluta inte förrän mössan flöt på vattnet...
Far såg hur allt gick till och kom fortast möjligt till undsättning och det stod inte länge på innan jag var i båt, men inte en tråd var torr, de va bara till att klä av sig och börja "slå" kläderna torra så gott de gick, ordena i samtalsämnet mellan min far och mig skall vi nog inte ta upp i denna skrift.......

Det blev iaf. att börja köra hemåt allt va båten gick, och en sak är säker fy f-n va jag frös, det tog c:a 2 - 2½ timme innan vi var hemma, propsen ligger kanske kvar där än, vi lämna i den i alla fall.

Att lära en gammal hund att sitta....

Jaha.... tekniken går framåt och att få ett gammalt "huve" till å följa med e inte lätt, nåja, får man hålla på några dagar så kanske man kommer underfund med den här bloggen... vi får väl si sa blinda käringen....